Sagt om

UU 2010
Det mest masokistiska med ursvik-ultra-stafetten är inte att man springer i mörker och väta mitt i natten 15 km där vissa delar är mindre stigar, utan att man genomför detta samtidigt som en massa andra jävlar gör samma sak fast gånger 5. I stället för cool och uthållig känner man sig som en otränad tönt. I synnerhet när man blir omsprungen. för övrigt var det rätt trevligt. Underlaget var bästa tänkbara med tanke på snön och så. Ingen lera, mycket lite vattenpölar och sorbetsnön var slirig men inte så djup. Men hur man klarade fem varv det övergår fortfarande mitt förstånd. Djupt imponerad av de 'riktiga' löparna och lightlöparna.
UU 2010
Ursvik Ultra. Det jobbigaste jag gjort. tänkte bryta efter tredje varvet, men lyckades ångra mig och köttade vidare. Fjärde varvet gick otroligt lätt, men sista blev ett helvete och det gjorde riktigt ont i mina baksidor. Men jag kom i mål.:)
UU 2006
Att springa ett varv på XTreme-banan är jobbigt. Springa två varv är hemskt. Hur jobbigt det är att springa fem varv vill jag inte ens tänka på!
UU 2008
Ursvik Ultra. En mörkerstudie i lera som inte lämnade någon benmuskel oberörd. Största behållningen, bortsett den att psyket klarat ytterligare en examen, var då fåglarna i takt med ljusets ankomst började sjunga. En slags pånyttfödelse som dock inte nådde hela vägen fram till orken.
UU 2009
Det här är en riktigt sjuk tävling..... Är väl därför den är så jävla underbar....